Född: 13 januari 1923, avled 19 januari 2009
Stil: Fristilsbrottning
Meriter:
1952 Rundtursmedaljör
1952 OS-Guld i Helsingfors
1949 VM-Silver i Istanbul
1951 VM-Silver i Helsingfors
1954 VM-Brons i Tokyo
1960 Fyra på OS i Rom (efter vägning mot ryssen Alexander)
10 ggr SM-mästare (fristil från 1949, då SM-värdigheten dubblerades, alltså 9+1)
Utdrag ur ”ENIGHETS IDROTTSHISTORIA – samlade idrottsberättelse”:
”Det var som 17-åring Viking på allvar gav sig på mattleken i våld, vilket skedde i födelseorten Östra Broby. Efter tre år blev det Västervik och fristil för hela slanten fram till 1949, men just som framgångarna började komma flyttade den reslige skåningen till Stockholms Brandkår, där det dock endast blev en 1-årig sejour.
Sedan kom han till Enighet och tog under en 3-årsperiod i den blågula klubbmunderingen lika många SM, och som synes ovan olympiskt guld i en nerv- och muskelslitande slutstrid. För de heroiska insatserna blev han också Rundtursmedaljör.
Viking har med åren blivit en fristilsapostel och förespråkare som ingen annan här i landet. Det är rent av märkvärdigt att inte Svenska Brottningsförbundet bättre tagit till vara hans eminenta förmåga som vägledare och tränare. Inte bara i Skåne, där man genom tiderna ställt sig likgiltig för benbrottningens utbredning och där han haft praktiskt taget endast en medkämpe och medkännare i Kävlingefabrikören Joh. G. Strandh, utan även på högsta ort är man numera kallsinning för fristilen.
Viking skräder inte orden när han fastslår:
– När jag ville ge impulser till intensifierat arbete på fristilsfronten säger förbundsordförande Pelle Strömbeck att vi här i landet är en grekisk-romersk nation. Sedan Preven Svedberg blev förbundstränare är det utan tvekan också så, därför att Preven konsekvent motarbetar ”grapplingen”. Tag som exempel när vår kanske bäste i fristil, Fernström, blev trea på EM förra året, så skulle han icke förty brottas i antika stilen på VM i Toledo. Det är tydligen hopplöst för fristilarna under den nuvarande regimen.”
